Gnäll

Varför gör jag så här mot mig själv? Varför?

Sitter och känner mig lite nere, lyssnar på Melissa Horn och kommer på att jag ska kika på gamla bilder som jag har liggande på hårddisken. Börjar med bilder tagna år 2007. Ojoj, vilka härliga tider! Känns som det är hundra år sedan. Livet var enkelt jag levde för stunden, jag var lycklig. Här sitter jag 2 år senare och undrar var den personen på bilderna tog vägen? Och varför hon försvann...

Men det är val ingen idé att sörja det som var. Nu är det bara bita ihop och titta framåt, hitta sig själv och komma tillbaka lika stark (eller varför inte starkare?) som då!

Bilden här nedan ska vara min inspiration för att komma ner i den vikt som passar mig bäst, kan väl vara 5kg bort eller så. Kämpa kämpa kämpa! Tyvärr sitter min låga självkänsla just nu i min vikt som envisas med att krypa uppåt med jämna mellanrum. Visst är jag en bit påväg, men det bli svårare och svårare varje gång. Varför gör jag då samma misstag hela tiden! Jag vill känna mig snygg och det gör jag inte just nu, det har jag inte gjort på över ett år. Men orken att ta tag i den också fanns inte. Då det andra som störde mig är borta så ska resterna av det också bort. Jag är bara 25 år och då ska man inte sitta och deppa pga att man känner sig ful. För jag är inte det, bara ibland, då jag väger för mycket och ser ut som en skata i skallen ;)

Håret ja, ojoj, då kilona har ramlat bort så kan det kanske bli dags att kapa håret igen. För snyggt är det då det är kort. Bara j*vligt jobbigt att hålla snyggt.

En bild från mars 08, straxt innan vikten började gå upp. Hit SKA jag igen.